Den s. k. Inca-leden går från staden Los Andes norr om huvudstaden Santiago i Chile till staden Mendoza i
Argentina, huvudstad i provinsen med samma namn. Först år 1930 byggdes den första vägen, via passet Los
Libertadores på 3.900 m höjd. Nu är den en modern trafikled de 34 milen mellan städerna Santiago och
Mendoza. Denna sträcka gör också anspråk på att vara del av en s k Dry Cargo Line för landsvägstransporter
mellan Valparaíso vid Stilla Havet i Chile och Atlant-hamnar samt andra större städer i Argentina, Uruguay,
Brasilien, Paraguay och Bolivia.
På den chilenska sidan går vägen i en jämn stigning i bl a Aconcaguaflodens dalgång upp till Juncal ca 14 mil
från Santiago. Därefter stiger den brant 680 meter upp till skidorten Portillo i 29 tvära serpentinkurvor.
Sedan återstår bara några kilometer till gränsen mot Argentina. Den ligger på 3.185 meters höjd inne i den 4
km långa tunnel som öppnades år 1980. På den argentinska sidan sluttar så vägen jämnt under de 19 milen
ned till Mendoza City, enligt nedanstående profil.
Att leden redan blivit en viktig Dry Cargo Line över den sydamerikanska kontinenten ser man genast på de
talrika lastbilarnas nummerplåtar. Från Argentina, Bolivia, Paraguay och Brasilien transporteras stora
mängder gods till de västra delarna av de båda amerikanska kontinenterna, men också genom Panama-
kanalen till Europa (och åter). Efter rikliga snöfall vid gränsen kan långtradare bli stående många dagar i
väntan på att vägen kan röjas. På vintern är det alltid komplicerat för lastbilar att köra nedför i kurvorna på
serpentinvägen. Hastigheten är oftast 5 -10 km/tim. Alla privatbilar måste ha snökedjor vid vinterväglag.
Redan år 1905 invigdes en järnväg mellan Mendoza och Los Andes i Chile. Trots att den hade många tunnlar
var den längre än dagens vägförbindelse, eftersom den fick gå långt in i alla sidodalar på den chilenska sidan
för att vinna höjd. År 1984 stängdes förbindelsen, sedan en jordbävning nära gränsen förstört spår och
stationsbyggnad. En stor del av rälsen och broarna finns kvar, särskilt på den argentinska sidan, och många
hoppas att man skall genomföra projektet att åter öppna en turistjärnväg på sträckan.
Första delen av Inka-leden från den chilenska sidan går genom
Aconcagua- och Juncalflodernas grönskande dalgångar, med en
jämn och måttlig stigning upp till orten Juncal på 2 200 m höjd.
Efter 28 km ligger den 10 m breda och 90 m djupa klyftan
Soldatsprånget. Enligt legenden undkom en patriotisk soldat
den spanska hären genom ett språng till häst över klyftan.
I Juncal, efter 50 km, börjar en brant stigning med 29 hårnåls-
kurvor på 10 km, upp till sjön Laguna del Inca på 2 880 m höjd.
Lastbilar måste alltid köra på lägsta växel nedför kurvorna.
Den turkosfärgade Laguna del Inca ligger vid orten Portillo,
där den 3,9 km långa tunneln mellan Chile och Argentina
börjar. Gränsen går inne i tunneln på 3 185 m höjd.
Strax efter gränspassagen, inne i Argentina, passeras det enda
ställe där man från Inca-leden kan se de båda amerikanska
kontinenternas högsta berg, Aconcagua, 6 959 m högt.
Pilfinkarna på 3 000 m
höjd har fått den ljus-
bruna fläcken i nacken i
stället för på hjässan,
som hos oss
Puente del Inca är
en naturligt skapad
bro nära skidorten
Los Penitentes på
2.700 m höjd. Den
är delvis bildad av
de varma svavel-
haltiga källorna i
området. Härifrån
utgår alla bestig-
ningar av Aconcagua, många med hjälp av mulor i början.
Sol- och vinderosion har skapat stora mängder av erosions-
produkter, som floderna grävt sig ner i med upp till 30 meter.
Anderna består av många olika bergarter, med stora skill-
nader i hårdhet och färgskala, som visas när de bryts ner.
![[x]](index_htm_files/close.png "Close")
